because it's my dad

En sak som är typiskt mig är att jag blir otroligt svartsjuk på folk som har bra relation till sina pappor. Damsi, min pojkvän, Helen och andra jag ser runt om på stan eller internet. Och jag blir alltid rörd när jag ser en pappa hålla sin dotter i handen.

Därför blir jag också alltid sur när folk klagar på sina föräldrar, speciellt på sina pappor. För jag önskar att min pappa ringde upp mig och kollade ifall jag var hemma innan klockan tolv, även fast jag inte bor hos honom. Jag önskar att min pappa tjatade om läxor, och sade till mig att ta på mig mer kläder när jag skulle ut på stan. Att han höll koll på mig skulle betyda något otroligt, därför blir jag otroligt svartsjuk på flickor vars pappa ringer ofta och håller kollen.

Jag vill kunna krama min pappa när jag än vill, jag vill kunna veta att han är precis där utan att jag ska känna att jag tränger mig på. En kram ifrån min pappa är livsviktig, mitt humör höjs verkligen ifrån noll till hundra, och jag känner verkligen hur det blir enklare att andas.

Finns en kram jag mins hemskt mycket, det var en gång när jag hälsade på och jag och mamma rök ihop över telefon. Han kramade mig för att trösta, hyschade och klappad mig i håret. Så vi stod där i flera minuter, i köket, och han struntade i mina syskon, i djuren, i datorn, i maten, i allt. Han var koncentrerad på mig, hans förstfödda dotter som behöver sin pappa mer än vad hon behöver någon annan.

Jag saknar dom kvällarna då jag låg halvt över pappa medan han sov och jag kollade på cartoon netwoork. Det är troligen därför jag fortfarande är så otroligt förtjust kanalen. Jag kommer även ihåg när vi såg på Pokémon på måndag morgon innan han lämnade mig i skolan, eller när han köpte Pokémon kort med mig och hjälpte mig måla stora teckningar med dom på. När vi gick på Harry Potter och hemligheternas kammare på bio, och han köpte Harry Potter dockor till mig. När han gav mig böcker på engelska så jag skulle börja läsa engelska mer. När vi spelade Zelda och han fick hjälpa mig genom dom jobbiga sakerna. Och när vi gick på timmars långa promenader genom skogen och matade ankor.. Jag älskar fortfarande att mata ankor.

Jag gråter alltid jättemycket när det handlar om pappor på TV
För jag saknar min pappa, min pappa betyder allt för mig, han är en av de människor jag håller närmast. Även fast jag inte alltid håller med i det han tycker, sitter jag och lyssnar för jag vill bara att han pratar med mig, och delar sina åsikter.

Jag saknar honom hela tiden

Folk borde uppskatta sina pappor mer
Ni har bara en pappa